louisealexandrajohansson

Efter många påtryckningar hemifrån är det på tiden att jag officiellt skriver mitt livs första blogginlägg. Som många kanske redan vet så befinner jag mig på andra sidan Atlanten närmare bestämt i Irapuato, Mexico. Här kommer jag stanna i två månader och ni kommer att kunna följa mig under resans gång genom denna blogg.

Staden där vi befinner oss har ungefär 500 000 invånare, en relativt stor stad med andra ord. Trots dessa höga siffror är det svårt att tro att den är lika stor (invånarantal) som Göteborg. Utbudet av aktiviteter är begränsade, men tar man sig ut en bit utanför stan hittar man mycket fint att titta på. Efter en veckas vistelse här kommer man in i det ganska snabbt, till och med några spanska ord/meningar har smugit sig in i mitt ordförråd. Många av dem som bor här förstår inte något annat än spanska, då faller det naturligt att vi tar seden dit vi kommer och försöker anpassa oss så gott det går..una cerveza, por favor! Kvällen är räddad. Efter några (läs 10) cervezas pratar man flytande spanska, eller åtminstone tror man själv att man gör det. Eftersom vi inte dricker öl hela tiden så har jag försett mig med en svensk - spansk parlör, så att jag kan göra mig förstådd på andra ställen än baren.

I veckan som gått har vi hunnit med en hel del, de första fyra dagarna spenderade vi på hotell i väntan på något annat boende. Hotellet som var ett Holiday Inn var fint och låg vackert med en fin miljö runt omkring. Med fin miljö menar jag en stor väg precis utanför, inte nog med det så går det en järnväg genom hela staden precis utanför hotellet. Och eftersom vi befinner oss i Mexico existerar inte det vi svenskar kallar bommar och varningsljus. Utan här kör man som om det vore en helt vanlig vägkorsning, ända tills man hör ett högt tutande, inte en gång, utan en miljon gånger, då tittar antingen åt höger eller vänster beroende på vart tåget kommer ifrån. Då trampar man plattan i mattan för att precis hinna över innan tåget kommer. Blir man stående kan man vänta upp till 15 minuter på att tåget och alla dess hundratals vagnar ska sakta (ca 20 km/h) men säkert köra förbi. Videoklipp och bilder på denna otroligt spännande upplevelse kommer inom snar framtid, håll ut. Jag kan ju säga så här, vi behövde ingen väckarklocka på morgonen, det ordnade tågchauffören med, flera gånger om.
När Fredrik jobbade mellan 8-18.00 roade jag mig med att gå lite i affärer, ligga vid poolen, träna och beställa roomservice, tufft schema som ni förstår : ) Jag var även på hus/lägenhetsjakt tillsammans med en som heter Monica. Vi hittade en fin lägenhet på 5:e våningen som föll oss i smaken. Den ligger i ett tryggt område med en klubb precis bredvid. Där hittar man tennis, golf, basket, pool, gym, ja det mesta. Från vår balkong ser vi ut över tennisbanorna och golfbanan, samt lite berg och kullar. En bild säger mer än tusen ord så jag låter bilderna tala för sig själva.
I lägenheten som är en fyra, bor jag, Fredde och Jocke. Idag när dom kommer hem från jobb ska vi iväg och storhandla på Wallmart, där hittar man allt mellan himmel och jord. Allt från apotek, kläder, elektronik till bäddmadrasser.

I torsdags tog Fredrik mig på ett lite annorlunda restaurangbesök, Los Penguinos var namnet på stället. Där serverades det tacos och quesadillas med diverse fyllningar. Med enkel inredning (bord, stolar och tallrikar av plast) blev vi placerade med fin utsikt över vägen, jag hade det i alla fall, fredde hade köket som utsikt. Tror han hade en baktanke med denna placering. Vi beställde in två av varje för att Fredde tyckte att jag skulle prova allt, detta skulle upplevas som den riktiga matkulturen i Mexico. Efter en noga tvätt av händerna med alcogel högg vi in på maten, till min förvåning var det faktiskt ganska gott. Klarar min mage detta klarar den allt tänkte jag, och det gjorde den.

I fredags var det dags att bekanta sig med nattlivet här i Irapuato, vi började men en middag och fortsatte sedan till ett ställe som hette Wings Army, som namnet avslöjar så var det väldigt militärinspirerat, från golv till tak. Här träffade vi några från freddes jobb och tillsammans tog vi några öl. Vi fortsatte sedan ut till Barezzito, till en början var det väldigt lugnt, en band spelade och vi drack lite drinkar. Närmare tolv förvandlades hela stället till en stor nattklubb, vi hade i alla fall hur kul som helst.

I lördags flyttade vi bort till lägenheten, därefter tog jag och fredde bilden till Leon som är en stor stad med ca 2 milj invånare. Där besökte vi ett köpcentrum som hette Plaza Zapato, vilket betyder skor. Skor i mängder, alla affärerna sålde bara skor. Efter någon timme där gick färden vidare mot ett annat köpcentra, Plaza Major. Där fanns alla diverse affärer, bla Zara till min förvåning. Man kunde även åka skridskor eller spela bowling om man kände för det. På kvällen åt vi svensk taco och gick på bio.

Igår fyllde Fredrik 24 år, så det firade vi men en liten utflykt till Cristo Rey, som är en stor staty av Jesus högt uppe på ett berg. Vägen upp dit bestod av små kringliga stenvägar och tog cirka 30 minuter. Efter att ha begrundat den fina utsikten och bekantat oss med Jesus körde vi ner igen, som tur var gick detta lite snabbare. Vi fortsatte mot en stad som heter Guanajuato, där åt vi middag, jag pizza och fredde kött, det finns annat än taco : ) Vädret här är underbart, mellan 30-35 grader varje dag och sol blandat med lite moln.

Nu blir det lite sol på balkongen, skriver mer en annan dag.
Vi Saknar er alla där hemma, vi ses snart igen!
många kramar